Goda vanor - goda vardagar

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Karin Götestrand
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/goda-vanor-goda-vardagar-ar842

Gal 5:22-26 (The Message):

Men om vi lever på Guds vis då? Då mognar hans gåvor i våra liv som frukter på träden – som kärlek till andra, glädje över livet, frid och trygghet. Då utvecklar vi tålamod med varandra, medkänsla med varandra och en övertygelse om att det finns något heligt innerst inne i allt och alla. Då får vi allt svårare att svika varandra och allt lättare att trofast stå för vårt ord, allt mindre behov av att hävda oss själva, allt större förmåga att samla och styra vår kraft på ett klokt sätt.

[…] Har vi valt ett sådant liv, Andens liv, måste vi se till att det blir mer än bara en tanke eller känsla, att det präglar hela vår livsföring.

Andens frukt verkar höra ihop med ett visst sätt att leva, att välja Andens liv – ett liv i Guds närvaro.

”Stress är den största fienden till ett andligt liv.” –Dallas Willard

Andens frukter är en beskrivning av Jesus. Men de flesta av dem är helt oförenliga med stress.

Matt 11:28:

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Jesus var rabbin, eller lärare, och den lära som en rabbin stod för och lärde ut kallades för ok. Men ett ok är också ett arbetsredskap. Så när Jesus erbjuder ett ok erbjuder han alltså det vi nog tänker att trötta människor som minst behöver. Men Jesus inser att den mest vilsamma gåvan han kan ge till de trötta är ett nytt sätt att bära livet. Istället för att erbjuda flykt erbjuder Jesus utrustning. Han menar att hans ok är ett sätt att bära livet på som ger mer vila än det sätt vi levt på tidigare.

Det som gjorde Jesus unik var inte att han hade ett ok, det var att hans ok var milt. Det är inte ytterligare krav att leva upp till. Men det kan inte stanna vid en tanke eller känsla som det stod i bibelordet vi läste i inledningen, det behöver prägla hela vår livsföring.

Tystnad och avskildhet

Bibeln visar att Gud ofta talar i en viskning. Inte för att göra det svårt att höra honom, utan för att vi ska komma närmare. Vi behöver söka oss nära Gud för att höra hans röst. Och vi behöver söka oss till en stilla plats för han höra hans visning till oss.

Jesus gör gång på gång. Han gjorde det för att han behövde det. Om Jesus behövde det, som är Gud själv, då behöver vi också det. Vi behöver också ta oss till den där stilla platsen. För att umgås med Gud. För att bli mer lik honom.

Det är den första saken vi kan lära av Jesu sätt att leva, som jag tror gör något med oss och våra liv. Den andra saken vi ser Jesus göra och säga, och som vi också kan lära av Gud har med vila att göra.

Vila

Redan i Första Moseboks första kapitel, där vi hittar skapelseberättelsen, instiftas en rytm innehållande vila. På den sjunde dagen vilade Gud. Gud välsignar tre saker i skapelseberättelsen – djurriket, människorna och den sjunde dagen, dvs sabbaten. Precis som djurriket och människan har vilan en livgivande förmåga till förökning. Att fylla världen med liv. Att vila är fruktsamt.

”Den som håller sabbaten lever annorlunda alla veckans dagar.” Vilan gör något med oss. Och på samma sätt gör det något med oss om vi struntar i den. Vi är skapade för en rytm som innehåller vila, och när vi går emot det så kraschar det, vi går in i väggen.

Kanske är det också därför som Gud så småningom befaller sabbaten i de tio budorden. Vi lever i en kultur av mer. Och i en sådan verklighet blir sabbaten en motståndshandling. Ett uppror och en revolt mot västvärldens ”ismer” – kapitalism, gl...