Del 4 - Kallelsens pris

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-4-kallelsens-pris-ar795

Luk 18:18-30

I Luk kap 10 frågar en annan man Jesus hur han ska nå evigt liv. Den mannen försöker sätta dit Jesus och visa sig på den religiösa styva linan. Här uppfattar vi en annan ton. Mannen frågar för att han genuint vill veta: Hur är det egentligen med min själ?

Jesus svarar, som i kap 10, med att hänvisa till budorden, och mannen hävdar att han hållit buden.

Ett fattas, säger Jesus.

I Markus version av det här mötet står det: ”Jesus såg på mannen med kärlek och sade…” Avgörande. Jesus strör inte radikala oneliners omkring sig för sakens skull. Mannen har aldrig fått en större utmaning, men den kommer ur den djupaste barmhärtighet och den varmaste blick.

Men mannen går bedrövad bort.

Patrik Hagman skriver i sin fina bok Riket inom räckhåll om den här bedrövelsen:

”Det är en stark känsla. Han blev inte förolämpad för att Jesus kritiserade hans rikedom eller frustrerad för att kravet var så hårt. Bedrövad blir man när något gör ont att höra för att man vet att det är sant, men inte vet hur man ska kunna göra något åt det […] Mannen vill verkligen vara god, han vill göra det som är rätt. Men så finns detta enda som han trots allt inte är villig att ge upp.”

Jesus springer inte efter och sänker kraven. Varför? Därför att målet är människans frihet. Banden som håller en människa tillbaks behöver klippas av.

Vi är snabba att läsa denna text och säga: Det gäller inte alla! Sant. Varje människa i Bibeln med ekonomiska resurser får inte samma uppmaning. Men kanske måste vi stanna upp en stund och motstå våra blixtsnabba reflexer: Tänk om han kallar just mig till detta? Det gäller inte alla, men det gäller några. Och på olika områden gäller det på sätt och vis alla.

Matt 5:29-30

Denna text ska naturligtvis inte läsas bokstavligt, men här finns ändå en grundinställning: Ingenting får hindra, tynga, fresta eller stjäla fokus så mycket att jag driver bort från Jesus. Vad finns det jag behöver kapa/stänga i livet för att det binder, tynger eller hindrar det Gud vill med mig?

Hebr. 12:1

Folkbibeln: "När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss."

Ibland frågar någon oss pastorer: Är detta verkligen synd? En viktig fråga. Men en kompletterande fråga kan vara: Tynger det? Kan det vara så att somligt vi lastar livet med inte faller under kategorin synd, men ändå borde läggas av?

För somliga är inte prylarna, ägandet eller bekymren det som hela tiden söker äga min själ, utan kanske intrycken, medierna, rösterna. Ett sätt att riva ut sitt öga är att sätta en tidsgräns på de sociala medierna. Enkelt åtgärdat. För andra är det snarare tempot och rastlösheten, eller kraven, som måste beskäras.

En människa behöver fundera över sina ja och sina nej. I vår tid är ett nej smått outhärdligt, då vår kultur ständigt lovar att man kan ha kakan och ändå tugga i sig den. Vi avskyr att avstå, och vi övar oss sällan. Den kristna fastan handlar om att hjälpa oss med dessa krafter. Vi säger inte nej till dåliga saker i fastan, utan till det som är både gott och rimligt – allt för att få hjälp att säga ett djupare ja till det som är omistligt.

1 Petr 4:7

Petrus skriver inte, som man skulle kunna tro, tvärtom: Be så att ni kan vara samlade och nyktra. Detta röjer en viktig insikt som är avgörande att få syn på. I en onykter tillvaro (tänk inte nödvändigtvis alkoholanvändning, utan snarare ett liv utan gränser, utan bromsar och utan återhållsamhet) kommer man inte att kunna be.

Du behöver...